Elsa – bakom kulisserna, del 3

Vi fortsätter presentationen av våra kollegor som ägnar sina dagar åt att utveckla Elsa. Vilka är de? Vilka är deras drivkrafter och hur ser de på Elsa som digitalt verktyg framöver?

Marc: ”Omtanken om människor kommer alltid först”

Jag är Engineering Manager på Elsa. Eftersom jag bor i Berlin jobbar jag på distans. När jag började var alla redan vana vid distansarbete så det har inte varit något problem alls. Jag fungerar som en slags mentor för Elsas programmerare, så att vi tillsammans hittar riktningen för det arbete vi vill göra och vi alla jobbar mot samma mål. Enkelt uttryckt kan man säga att vi tittar på vad Elsas användare behöver och ”översätter” detta till teknik. 

Jag älskar att arbeta med det här! Att lära sig hur vi kan använda talangen hos var och en i teamet på bästa sätt, och se hur de utvecklas och överträffar sig själva gör mig lycklig.

En utmaning i arbetet är att prata och synka med många olika personer under en arbetsdag. Jag är inte lagd åt det extroverta hållet, och därför tar det mycket energi för mig. Om jag har möten hela dagen behöver jag en strategi för att orka. Jag laddar mina batterier genom att programmera – det ger mig energi.

Jag har alltid haft en önskan att få jobba med något som hjälper människor. På Elsa handlar saker och ting inte om pengar i första hand. Även om pengar behövs för att driva och utveckla Elsa är det omtanken om människor som alltid kommer först. Jag uppskattar verkligen att på den här arbetsplatsen är det den mest naturliga sak i världen att bry sig om andra.

I Elsa finns stor potential, och jag ser framför mig att verktyget framöver kan växa och hjälpa människor med många olika sjukdomar, inte bara reumatiska diagnoser. 

Sebastian: ”Jag ville göra något meningsfullt som jag kan stå för”

Min titel är Head of Visual Design. Jag har ansvar för hur Elsa ser ut och upplevs visuellt, i allt från webbsida och app till annonser och trycksaker. Det gäller att vara konsekvent och använda det designspråk vi har, så att användaren känner igen Elsa. Jag brukar tänka att man ska kunna se vad som kommer från Elsa även om man inte har logotypen framför sig.

Jag strävar efter att skapa känslan som gör att människor verkligen vill använda Elsa – att Elsa är något lustfyllt snarare än ett måste. Ingen kommer undan med att göra en dålig app längre. Det måste kännas bra från början, annars vill man inte använda den.

I samband med att jag fick barn började jag ifrågasätta vad jag jobbade med. Jag var konsult och tyckte det var kul, men något gnagde i mig. Jag ville vara en förebild och göra något meningsfullt som jag kan stå för och berätta om. Så dök Elsa upp och det passade mig perfekt. 

Att göra något för att hjälpa människor är den största drivkraften. Den passionen ser jag även hos mina kollegor, som också ger mig inspiration i form av att vara så sjukt duktiga! Det blir en god spiral – om jag umgås med folk som är skickliga, bidrar det till att jag själv kan höja mig till en ny kunskapsnivå.

Jag vill att Elsa ska bli en del av en större lösning, en bro i ett samarbete med många parter som bidrar till bättre vård för alla som behöver det. Arbetet med Elsa är ett uppdrag att skapa något som kommer att förändra gamla regler och rutiner.  

Annika: ”Enkelhet är det absolut svåraste”

Jag har en bakgrund som industridesigner och jobbar som Design Strategist på Elsa. I min roll är jag med och utvecklar Elsa som produkt utifrån allt vi lär oss från kvalitativa studier och intervjuer med både användare och vårdpersonal. I arbetet ingår att överblicka hela processer för att kunna analysera dem och sedan ta fram konkreta lösningar.

Det är lätt hänt att man sitter och skapar saker i sin bubbla, men här måste vi alltid fråga oss vad som är en rimlig nivå och lösning för den som faktiskt ska använda Elsa. Det är inte meningen att appen ska ta en massa tid för människor. Samtidigt vill vi att man ska få ut så mycket som det går. Det är en balansgång, och enkelhet är det absolut svåraste.

Vad som motiverar mig? Att få höra att vi faktiskt gör skillnad i våra användares liv – det är liksom kvittot på varför vi ska fortsätta och ger lust till ytterligare förbättringar. Men jag blir också motiverad när vårdgivare uttrycker att de ser ett stort värde i Elsa. Då känns det som att vi är med och förändrar vården i stort, även om vi bara är en liten, liten spelare. Vården är ju under stor förändring med tanke på e-hälsa och dess utveckling och möjligheter.

Egentligen är min önskan att Elsa kan vara för varje användare vad varje användare behöver, även om jag vet att det är svårt att tillgodose allas behov. Vi är ju olika individer och behöver därmed också olika stöd. Men det är vårt jobb att ta reda på hur vi gör Elsa användbar för så många som möjligt.