Könsskillnader i behandling

Män och kvinnor med reumatiska sjukdomar behandlas till viss del olika. Kvinnor tenderar att få sin diagnos senare under sjukdomens förlopp, och uppvisar många fler typer av symptom. Män tenderar att få en något allvarligare sjukdomsutveckling. 

Elsa har tagit del av Medscapes rapportering från det tyska reumatologförbundets årliga kongress.

Skillnaderna i hur män och kvinnor behandlas handlar både om den rent medicinska behandlingen och om kommunikationen mellan läkare och patient. Forskningen är gjord i Tyskland och presenterades av Uta Kiltz, överläkare i reumatologi vid Rheumazentrum Ruhrgebiet, Bochum, och Susanna Späthling-Mestekemper, disputerad läkare vid Rheumapraxis München-Pasing. 

Kvinnor får vänta längre på diagnos

När det gäller att ställa diagnos lyftes axial spondylartrit (axSpA) som ett tydligt exempel. Sjukdomen kan te sig olika hos män och kvinnor, och eftersom de kriterier som tagits fram för att ställa diagnos ofta passar bättre in på män, är det svårare att ställa diagnosen hos kvinnor. 

Kvinnor får därför överlag diagnosen betydligt senare än män med samma sjukdom, och löper även högre risk att få en felaktig diagnos.

Läkemedel och forskning

Späthling-Mestekemper visade också att kvinnor svarar sämre på behandling med den typ av biologiska läkemedel som kallas TNF-hämmare. Kvinnor avbryter i högre grad behandlingen med dessa preparat för att byta till andra läkemedel. 

Vad detta beror på är osäkert, men en av flera förklaringar skulle möjligen kunna vara att behandlingen sätts in (för) sent och att patienten därför inte får önskad effekt.

Även vetenskapen i sig har uppvisat brister när det handlar om att ta hänsyn till kön. Kvinnor är underrepresenterade i kliniska studier, och i många fall har man inte heller tagit hänsyn till könsskillnader vid djurförsök. 

Skillnader i kommunikation

Kvinnliga läkare har benägenhet att fokusera mer på förebyggande åtgärder och kommunikation med patienten, än sina manliga kollegor. Kvinnliga läkares patientmöten varar också under något längre tid.

Manliga läkare tenderar i sin tur att fokusera mer på patientens medicinska historik, fysiska undersökningar och själva diagnostiken.

Att se att problematiken existerar och att utbilda i hur vi bemöter och behandlar personer med reumatisk sjukdom, det är vi skyldiga såväl manliga som kvinnliga patienter, avslutar Späthling-Mestekemper.

Fotnot: Inlägget bygger på Medscapes artikel Are Women and Men With Rheumatism Treated Equally?