Hitta dina egna strategier för att må så bra som möjligt!

Mindfulness på pendeltåget, en timme i stallet med hästarna och att tänka på sig själv istället för att jaga dammråttor. Det är strategierna som får Jenny Christensson att må bättre. Men ibland är det helt OK med en filt och Netflix också.

När fick du din RA?

Det var vintern 1994, jag pluggade på Karolinska Institutet och gjorde min praktik i Oslo. Jag hade varit hemma under helgen för att flytta tillsammans med min sambo och skulle flyga tillbaka till Oslo. Den här resan hade jag gjort så många gånger tidigare, men på just den här gången skulle mitt liv förändras radikalt. När jag hittat min plats tog jag av mig skorna och skulle äta frukost. Inget konstigt så långt, men när jag skulle ta på mig skorna igen hade fötterna svullnat så mycket att jag inte fick på dem.

Där och då, 22 år gammal, fick jag mina första symptom på det som sedan blev diagnosen reumatoid artrit (RA), ledgångsreumatism. Resan från 1994 har varit bitvis väldigt tuff, med nätter sovandes vid matbordet, en älskad dotter jag knappt kunde lyfta och anhöriga som fått klä på mig. Men jag har också fått en massa skinn på näsan och en ökad empati. Dessutom har jag lyckats fortsätta att rida och har deltagit i flera svenska mästerskap i dressyr.

Hur tänker du om att “ha en kronisk sjukdom”?

Det är såklart inte kul att ha RA, som är en kronisk sjukdom, men det gäller att acceptera och vända det till något positivt. Jag är en annan människa än innan jag blev sjuk. Jag ser på andra människor på ett annat sätt. Det kanske låter knäppt, men jag kan se att sjukdomen också inneburit mycket positivt på ett personligt plan. Jag väljer att se min sjukdom som en styrka idag.

Vad gör du för att försöka må bra?

Jag försöker att inte älta så mycket och gör mycket av det som får mig att må bra. En timme i stallet med hästarna är ofta bästa medicinen både för kropp och själ. Men ibland tillåter jag mig också att må dåligt och vila, om det är det som behövs. Min kropp och knopp bestämmer. Det är viktigt att hitta sätt att förhålla sig och klara vardagen.

Vad är viktigt för dig att tänka på?

Att tänka på mig själv! Att göra det som får mig att må bra. Jag själv ställer krav på mig, det ska inte andra göra. Jag försöker skala ner allt till det som måste göras och det jag själv vill göra. Jag kommer aldrig att jaga dammråttor för att någon annan kräver det eller laga mat åt en massa folk bara för att det ska vara så. Det gör mig ledsen att läsa om personer som nästan tar död på sig själva för att de ska laga julmat. Sådana krav kommer jag inte ställa på mig själv igen. Min energi är begränsad och den vill jag ha till saker som gör mig glad.

Beskriv en typisk dag när du har ont?

Jag vaknar sällan med smärta, den kommer ofta krypande över dagen. En generell sjukdomskänsla finns där hela dagen de dagar då det mullrar, jag fryser ofta så jag skakar och blir blå om naglarna. Med den frusna känslan kommer tröttheten.

Vad brukar du göra för att få det att kännas “lite bättre”?

Det är bra att drilla sin omgivning, tala om hur det är, inte förrän då kan andra ta hänsyn till din sjukdom. Det är ok att ge upp lite, en filt och Netflix behövs helt enkelt ibland. Ibland behöver alla stanna upp och reflektera, kanske ännu mer den som lever med kronisk sjukdom. Personligen vill jag inte att man frågar om min sjukdom. Jag vill inte att den ska begränsa mig själv eller hur andra ser på mig. Är jag på plats så kör jag, är jag inte det så finns det en orsak.

Vad skulle du vilja ge för råd till en person som fått RA?

Läs och försök förstå vad det är för sjukdom du ska dras med hela livet. Hitta dina egna strategier för att må så bra som möjligt. Lev för dig och tillåt andra att ta hand om dig! Mindfulness är min lifesaver. Stress och spänning gör allt värre, även sjukdomen.

Jag tog tjuren vid hornen och utbildade mig till mindfulnessinstruktör. Jag kände att detta verktyg var något som fungerade för mig och ville lära mig mer. Att på kort tid kunna gå ner i andning och bli avslappnad minskar min smärta och laddar mina batterier. Jag kan till och med använda tiden på pendeltåget, det är bara att plugga in lurarna och lyssna inåt. Det kräver inte mycket tid, gör inte ont utan bara gott.