”Gör något kul, även om du har ont”

”Gör något kul, även om du har ont”

Stödet från vänner och familj är viktigt. Men tiden i stallet är det som verkligen får Lova Blixth att glömma bort smärtan och fokusera på det hon tycker är roligt.

Vem är du? 

Jag heter Lova Blixth, är 16 år och går just nu första året i gymnasiet på Naturlära Ridgymnasium och här trivs jag jättebra. Jag kommer väl ihåg hur det var när jag började må dåligt. De första problemen uppstod när jag var 12 år och fick ont i händer och fötter. Jag hade svårt att gå i trappor, vaknade på nätterna av att jag hade ont och på mornarna hade jag så ont att jag knappt ville gå upp. Vi åkte till sjukhuset och då fick jag ganska fort en diagnos. 

Något som var extra jobbigt i grundskolan var att jag upplevde att många i skolan inte förstod att jag hade ont, eftersom det inte syns utanpå. Jag orkade inte berätta hela tiden och försöka förklara hur det är att ha en reumatisk sjukdom. De kunde säga “sluta fjanta dig” och det gjorde mig självklart jätteledsen. 

Jag kommer ihåg att jag fick ställa mig mitt framför klassen berätta vad reumatism var för något, men jag upplevde ändå inte att alla riktigt förstod. Nu när jag går i gymnasiet är det stor skillnad. Jag känner att både mina lärare och klasskompisar har en annan förståelse.

Vad får dig att må bra? 

Jag har alltid varit intresserad av hästar och när jag har ont så glömmer jag bort min smärta för att jag mår så bra av att vara i stallet. Jag tänker att “det blir bättre bara jag kommer dit”. Jag har fokus på ridningen och inte på att jag har ont. Endorfiner är nog min bästa medicin och det får jag mycket av när jag är i stallet.

Jag måste få röra på mig och vara aktiv i min vardag för att jag ska må bra. Därför mår jag så bra med ett så aktivt schema som vi har i min skola. Jag behöver inte sitta i en skolbänk i åtta timmar i sträck utan har blandade aktiviteter med mer praktiska lektioner. 

Om du har en riktig “skitdag” vad gör du då?

Jag brukar oftast försöka gå till skolan och sedan på plats känna av om det fungerar att stanna kvar. Jag måste försöka få det att funka för att avgöra hur jag ska göra. 

När jag har tagit min spruta en gång i veckan så brukar jag må ganska illa. Då orkar jag ingenting. När jag mår så kan jag behöva vara hemma och vila. Jag kan ta med mig skolarbetet hem och göra uppgifterna hemma. Det blir ibland en bättre arbetsplats för mig när jag mår så där och det funkar ganska bra.

Jag har också fina vänner och familj som kan säga till mig att “idag mår du dåligt och det är en ny dag imorgon”. Då känns det lite lättare. De som är runt mig nu förstår mig utan att särbehandla mig och det är väldigt viktigt. 

Vad skulle du vilja säga till någon som precis fått sin diagnos, som liknar din livssituation? 

Gör något du tycker är kul även om du har ont. Lura dig själv lite att göra något roligt. För min del är det att rida och vara i stallet, för dig kan det vara något helt annat. Välj inte bort det du mår bra av utan försök så kan du testa om du mår bättre. För mig är det också viktigt att omge mig av olika sorters glada sammanhang eller miljöer där människor mår bra tillsammans.