“Världen vändes upp och ner”

“Världen vändes upp och ner”

Paulina Pettersson diagnostiserades nyligen med RA och arbetar fortfarande med att hitta ett fungerande läkemedel. Med stöd från nära och kära samt dagvården, tar hon en dag i taget och känner sig närmare acceptans.

Vem är du?

Jag heter Paulina Pettersson, är 24 år gammal och bor i Skellefteå. Jag jobbar på ett badhus och bor tillsammans med min sambo. Jag tycker väldigt mycket om att umgås med vänner, gå ut och äta gott och träna så mycket som jag kan även om det är begränsat ibland. 

Hur var det när du fick din diagnos? 

Det började med att jag blev svullen i ett knä och i händerna. Jag sökte hjälp och vården trodde det var en inflammation på grund av överansträngning. Efter en tid så spårade kroppen ut ännu mer. Då fick jag ta blodprover och läkarna misstänkte att smärtan inte berodde på överansträning. I ett återkopplande telefonsamtal fick jag höra att det var något “reumatiskt” i blodet. Jag blev väldigt chockad och förstod inte alls innebörden. Jag minns bara att min första fråga var “drabbar det här unga?” och jag fick svaret att det var mycket vanligare än vad jag trodde. Jag fick remiss till reumatologen i Umeå direkt.

Tiden mellan telefonsamtalet och besöket på reumatologen i Umeå var tuff och jag har svårt att minnas det klart. Jag hade så ont, haltade och hade problem med hela kroppen. Väl hos reumatologen i april 2019 gjordes mycket undersökningar som tillslut resulterade i diagnosen reumatoid artrit (RA). Trots att jag blev väldigt bra mottagen och fick träffa både sjuksköterska, läkare, fysoterapeut, arbetsterapeut och kurator var det svårt att hålla reda på all information. Det var en omtumlande period på många sätt. 

Vad hände tiden efter?

När jag hade fått diagnosbeskedet kändes det som en broms på hela livet, jag visste varken upp eller ner. Det var så mycket frågor och funderingar. “Vad händer med mitt liv nu? Hur ska det fungera med jobb och utbildning?” Jag har inte orkat leva som jag gjorde innan på samma sätt.  Att vara ung vuxen, när det händer så mycket generellt i ens liv. Det känns orättvist. Exempelvis orkade jag inte höra av mig till kompisar lika mycket. Det tar energi att hålla kontakten. Idag känns det bättre, men jag har haft en tuff period.

paulina 4

Vad har du fått för hjälp?

Jag fick vara med i en rehabiliteringsgrupp på dagvården. Det var blandade åldrar men alla var äldre än jag. Men det har varit väldigt nyttigt både för kroppen och psyket. Det kändes som om jag börjat komma någonstans, främst med acceptansen. 

Med arbetsterapeuten pratade vi mycket om just såna saker, hur man ska kunna försöka hantera den här tröttheten, mindfulness, hantera smärtan i stora drag, vara i nuet och hantera det som känns i kroppen just nu. 

Jag har träffat kuratorer några gånger och vi pratar mycket om att jag relaterar till mitt gamla jag, hur jag var förr. Jag är närmare tiden innan jag fick min diagnos, det har gått så kort tid. Jag har inget tidsperspektiv med RA än och har ingen distans i hur det skulle kunna vara. 

Det som har varit bra med dagvården är att vi har pratat så mycket om hur man mår, tänker och känner, vad som är jobbigt och vad som är lätt. Det känns nästan som att jag har varit jätteegoistisk och pratat om sig själv, men det är nog det som har behövts. Människor som lyssnar och förstår. Det är jag verkligen jättetacksam för. 

Har du tips till någon som är i samma situation som du?

Det är okej att vara ledsen. Jag vill verkligen säga att det är okej att vara skitledsen om man är det. För mig vändes hela min värld upp och ner. Försök att prata med någon närstående försöka att landa, att acceptera tar sin tid, men det är bra att på något sätt tillåta sig vara i det och gå igenom det. Det kommer bli bättre.

En axel att luta sig mot. Min sambo har visat så himla mycket förståelse och har fått mig att känna att det är okej att vara och känna precis som jag gör. Han har bara lyssnat och kanske gett respons på nått men framför allt bara suttit där som stöd.  

Chockfasen är naturlig. Jag tror att jag hade velat sätta mig själv ner, tagit tag i mina egna axlar och berätta att det är okej att det är såhär. De är okej att du lever i en blurrad värld och att det kommer att vara så en stund och att det är mer än naturligt. 

paulia-edit

Mer i Elsa!

 Elsa vill vara en hjälpande hand på din resa till att hitta strategier som hjälper dig i vardagen, ladda ner appen här.

Hämta i App StoreLadda ned på Google Play