Att vara den som tackar nej

Att vara den som tackar nej

Reumatiska sjukdomar kan vara luriga. En smärta som oftast inte syns utanpå, och som kommer och går lite som den vill. En trötthet som slår till plötsligt och med full kraft, och som grusar planerna som man sett fram emot. Det är inte konstigt om detta också påverkar ens sociala liv och relationer.

Ena dagen är du på topp på jobbet, klar i huvudet och du orkar till och med bära tunga kassar från affären på vägen hem. Nästa dag fungerar ingenting. Trots att du sovit och ätit bra är kroppen som en urvriden trasa. Känner du igen dig?

Jobbigt att dra sig ur

Att leva med en oförutsägbar sjukdom påverkar både den som lever med sjukdomen och de personer som finns runt omkring. Det kan innebära att du med kort varsel behöver tacka nej till saker som du redan tackat ja till, vilket kan kännas jättejobbigt – både för att du verkligen vill vara med på den där kvällen med vännerna, och för att det ofta uppstår en rädsla för att göra andra besvikna. 

Kanske börjar du till och med fundera över hur dina vänner ska vilja planera in saker med dig framöver om du drar dig ur nu, och börjar själv tänka att du är någon som inte går att lita på. Då är det väldigt viktigt att skilja på dig själv och sjukdomen – det är inte du som är opålitlig, det är sjukdomen. 

Nedstämdhet och skuldkänslor

Smärta, stelhet och trötthet kan göra vem som helst nedstämd, frustrerad och till och med arg. Självklart kan detta gå ut över dina nära relationer. Du kanske tänker att du som person är en belastning för relationen, får skuldkänslor för ditt beteende och känner dig tvungen att kompensera vid ett senare tillfälle för att väga upp för något som inte blev som planerat. Men återigen handlar detta om sjukdomen. 

Du kan självklart ha goda relationer trots din diagnos! Det kanske bara behövs lite mer tid och engagemang för att ni ska hitta ert sätt. 

Ett par råd på vägen

Så vad kan du göra för att underlätta för dig själv i dina relationer?

Planera inte in för mycket 

Förbättra dina möjligheter att orka vara med på det som är roligt och som du mår bra av genom att prioritera. Detta kan vara lättare sagt än gjort då livet ofta är fyllt till brädden av allt från jobb och vardagsbestyr till sociala åtaganden. Men börja med att fundera över vilka gränser du kan sätta i din kalender. Kan hemmafixet fördelas annorlunda? Kan du planera in stunder då kalendern helt enkelt måste vara tom? 

Hitta någon att prata med 

När du pratar med dina nära och kära vill du säkert känna att ni har en jämlik relation, att ni båda ger och tar. Kan du komma i kontakt med en samtalsterapeut eller kurator, hos vilken du faktiskt kan ösa ur dig precis hur du känner, utan att sedan behöva ställa upp tillbaka? Att få bearbeta och hantera händelser, känslor och bekymmer med någon som är utbildad för det kan ge nya perspektiv.

Förklara för dina närstående

Personerna i din närhet vet inte vad du tänker och känner om du inte förklarar det för dem. Berätta hur sjukdomen beter sig, att den kan vara opålitlig och oförutsägbar, men att detta inte alls har något med din vilja att göra. Du vet inte på förhand hur du kommer att må, vilka dagar som blir bra och vilka som råkar bli sämre, och det behöver finnas utrymme för att ändra i de planer som ni gör upp. 

Ta hand om dig själv

Du behöver ordinera må-bra-tid till dig själv. Vad är viktigt för dig just nu? Behöver du tid att träffa din bästa vän? Eller ta en daglig morgonpromenad? Livet är svårt att få ihop, men betrakta din må-bra-tid som en del av din behandling – något som det inte går att göra avkall på. Varken du själv eller någon annan skulle ju föreslå att du hoppar över din medicinering den här veckan för att du måste dammsuga eller lämna in bilen på lagning.