“Det är viktigt att se barnens sjukdom”

Robin Kahn forskar om Juvenil idiopatisk artrit (JIA). Han anser att det är dags att börja se JIA hos barn som en egen sjukdom, och inte som en variant av reumatism hos vuxna.

Vem är du?

Jag heter Robin Kahn och är docent i pediatrisk reumatologi på Lunds universitet. Jag är barnläkare och barnreumatolog och arbetar både på klinik och forskar. Just nu arbetar jag tillsammans med min forskargrupp på två spår inom barnreumatologin. 

Vad arbetar du med just nu?

Den ena delen vi arbetar med är hur långtidsprognosen för personer med juvenil idiopatisk artrit (JIA) ser ut, alltså hur det är på lång sikt i livet för en person med JIA.

Vi tittar bland annat på samsjukligheten med andra sjukdomar. Många inom vården och forskningen har mest fokus kring hjärt- och kärlsjukdomar och cancer men det patienten däremot frågar oss mycket om är framtidsutsikter som: “Hur kommer det att gå? Kommer jag att kunna göra det andra gör? Hur kommer jag må?” Det är frågor som inte är lika mycket studerat, och det känns viktigt att utforska.

Den andra delen som vi undersöker är på vilket sätt inflammationen är aktiverad hos barn med JIA och hur det skiljer sig från andra reumatiska sjukdomar.

På labbet håller vi just nu på att titta på hur immunförsvaret är aktiverat. Hur inflammationen i ledhinnan verkar och vad det är som driver den och varför de vita blodkropparna blir aktiverade. Sedan tittar vi också en hel del på olika biomarkörer för att försöka identifiera vilka av de barn som blir sjuka som kommer få en svår kronisk sjukdom. 

Varför tycker du det är viktigt att forska om detta?

Än så länge finns det inte så mycket forskning gjord på JIA, eftersom vi inte är så många barnreumatologer i världen. Ofta används data från vuxna istället för att utgå direkt från barnen och deras sjukdom. 

Jag tycker det är viktigt att undersöka de socioekonomiska aspekterna hos personer med JIA, eftersom sjukdomen kan påverka människors liv i stort. Jag ser att det är viktigt att på bästa sätt kunna besvara patientens frågor. Idag har vi dock inget bra svar om hur det på lång sikt ser ut. Därför är det viktigt att få ett mått på hur en person som lever med JIA påverkas när det gäller socioekonomiska faktorer så som utbildning, inkomst och familjebildning. Om vi tar reda på det kan vi också arbeta för att utsikterna isåfall ska bli ännu bättre.

En annan viktig fråga är att i princip all medicinering till barn kommer från studier av vuxna med RA. Det utförs visserligen barnstudier men de görs på de läkemedel som har tagits fram till vuxna med RA. Är det något vi vet, så är det att JIA och RA inte är samma sjukdom.

För att på något sätt kunna förstå vad barnen behöver som skiljer sig från vuxna måste man också förstå hur sjukdomen inflammatoriskt skiljer sig från RA hos en vuxen. Här handlar det om att förstå hur immunförsvaret är drivet och aktiverat hos barnen. Det kan göra att man kan specialdesigna befintliga läkemedel eller hitta nya signalvägar som kan användas. 

Vad skulle du vilja forska om i framtiden? 

Jag skulle tycka det vore otroligt intressant att se mer hur det går på lång sikt för personer med JIA. Vi vet att de flesta når remission, enligt vår definition, men nästa steg är att de ska må helt bra, och det är något vi måste kunna arbeta mer med. Det är svårt att forska om ämnen som detta det eftersom det är “mjukare” data. Det är helt enkelt svårare att mäta hur människor mår i stort.

Det andra mer laborativa projektet är att verkligen förstå immunologin vid JIA, inte genom att ta reda på hur det skiljer sig från vuxna, utan med utgångspunkten hur det fungerar hos barn och varför. Barn är inte små vuxna - de har sin egen sjukdom som är helt skild från vuxensjukdomarna. Det är viktigt att börja se barnens sjukdom och inte som några få som råkade få den när de var små. 

Har man juvenil artrit när man är vuxen så har man barnsjukdomen - alltså den man hade när man var barn. Det är lite olyckligt att man får känslan av att man bara kan ha den när man är barn för så är det inte.