“Annat får lösa sig, jag behöver prioritera mig själv nu”

Göran Sahlin gick runt med smärta i sina fötter och fick till slut diagnosen reumatoid artrit (RA). Hans främsta nycklar i vardagen är att sätta sig själv i främsta rummet, röra på sig och ta tillvara på de möjligheter som erbjuds till att ta hand om sig själv.

Vem är du? 

Jag heter Göran Sahlin, 58 år och är IT-tekniker på Karolinska Institutet. Jag ser mig som en ganska aktiv person. Jag gillar att vara ute och röra på mig, jag promenerar mycket. Under vår, sommar och höst spenderar jag mycket av min tid ute med båten och är i skärgården. Det är mitt stora fritidsintresse.

Hur var det när du fick din diagnos?

Det var nog som för de flesta, jag förstod inte riktigt vad det var för någonting. Jag fick de första känningarna under en semesterresa, hösten 2017 då jag och familjen var i Florens i Italien. Vi gick långa sträckor och jag trodde att min smärta berodde på dåliga skor och att det skulle gå över när jag kom hem igen och in i mina vanliga rutiner. Men väl hemma så fortsatte besvären. De kom och gick utan att jag riktigt kunde förstå vad det berodde på.

Jag gick ganska länge med symtomen och det var bitvis en väldigt tråkig period. När man gillar att röra sig i naturen och hoppa i och ur båten, klättra runt bland klippor och vara i skogen så märktes det tydligt att tillvaron blev svårare. Jag var plötsligt tvungen att behöva ta hänsyn till att jag hade väldigt ont i fötterna och anpassa tillvaron på ett nytt sätt. Ibland var det så att jag fick hoppa över att göra något så simpelt som att gå ut och gå, familjen fick ge sig iväg själva och jag fick stanna hemma. Det var inte roligt alls.

Fram på vårkanten 2018 kände jag att det hade hållt på lite för länge och gick till vårdcentralen. De tog sänkan och konstaterade att det fanns något i kroppen. Jag fick antiinflammatorisk medicin som kickade in på en gång. Men när jag slutade med tabletterna så kom problemen tillbaka igen. Så småningom fick jag tid hos en ortoped. Ortopeden gjorde magnetröntgen och därifrån blev jag remitterad till reumatologen. Så knappt ett år eftermina första symtom så fick jag diagnosen reumatoid artrit (RA). Det var en lättnad. Det var skönt att få reda på vad det var som var fel. 

Hur har det varit sedan dess?

Jag fick påbörja läkemedelsbehandling direkt och har sedan dess inte haft så stora besvär av symtom. Men den dagen då jag tar mitt läkemedel mår jag inte så bra, då mår jag illa och är trött. Just det begränsar mitt liv, det är det tråkigaste och jobbigaste för mig. Annars tänker jag inte så mycket på min reumatism. 

Jag har pratat med min läkare om att jag har biverkningar av medicinen, men jag har kommit fram till att just nu funkar det ändå okej och eftersom jag inte har några symtom av min RA så tycker jag det går bra. 

Jag har anpassat vardagen utefter mina medicineringsdagar. Den kvällen jag är som tröttast så kan någon annan i familjen laga mat, så kan jag vila en stund. Det är skönt. 

Vad har varit dina behov och nycklar i vardagen?

Prioritera mig själv. Jag har satt mig själv i första rummet. Det bestämde jag mig för med en gång. När jag får en läkartid så synkar jag inte ens med kalendern utan tackar ja direkt. Kanske inte på hur arbetssituationen ska lösas. Det får helt enkelt bara lösa sig, jag behöver prioritera mig själv nu.

Ta hand om mig för framtiden. 58 år är absolut ingen ålder, men jag närmar mig ändå ålderdomen och jag vill ju gå in i den pigg och full av tillförsikt att kunna göra det jag har kunnat göra hittills så länge som det går. Man vet ju inte heller, min RA är under kontroll men den kanske kan hitta på något annat vad det lider. Det vet man ju inte alls. Jag gör det jag kan för att fortsätta hålla det i schack. 

Skapa rutiner som är hållbara för mig själv. De rutiner som jag har skapat efter diagnosen känns bättre och roligare än förut. Jag har inte varit en person som cyklar och springer mycket, men jag upplever att jag är i bättre fysisk form än vad jag har varit någonsin i mitt vuxna liv nu. Jag fick Fysisk aktivitet på Recept (FaR) i samband med diagnosen av min fysioterapeut. Jag blev tipsad om att börja simma och det känns väldigt bra. Jag känner att kroppen får sitt. Då kan man unna sig själv och dricka ett glas gott vin till helgen. Det ger mig livskvalitet! 

Tips till någon som haft en liknande resa som du?

Försök att röra på dig. Jag skulle vilja ge tipset att det är bra att röra på sig. På det sättet du gillar och tycker om.

Ta del av det som erbjuds. Ta alla möjligheter som erbjuds och finns. Missa inte till exempel fysisk aktivitet på recept (FaR). Kanske finns det en aktivitet du gillar eller vill testa? För mig har det fått mig att känna mig lite utvald. Att jag har rätt till det, nu får jag årskortet för nästan halva priset. 

Hitta rätt behandling för just dig. Man ska inte tvinga sig till att ta det man inte mår bra av eller inte får en bra effekt av. Det finns andra alternativ att testa. Så prata och rådgör med din läkare!

Tänk på dig själv. Det finns ingen anledning att tänka på vad jobbet och arbetsgivaren säger utan se till att få allt det du behöver för att må bra. Tala om för jobbet att du behöver prioritera en läkartid, som ett exempel. De vinner i längden på att du gör det du kan för att må så bra som möjligt.