Fysiskt arbete får Sara att må bra

Hon fick diagnosen reumatoid artrit, RA, inom två månader efter det att symtomen gett sig tillkänna, och tror hon har den tidigt ställda diagnosen att tacka för att hon mår så pass bra idag. Det fysiskt aktiva jobbet som bagare, i kombination med prioriterade dagar för återhämtning, ger många fördelar. 

29-åriga Sara Fjärrstrand bor i Sala. Hon arbetar som bagare i Västerås, på ett bageri som hon varit med och drivit från starten. Hon har tävlat i bageri-SM, nordiska mästerskap och VM-kval i bageri. 

– Det var under den senaste tävlingsperioden som jag fick min diagnos, berättar Sara. Jag vet inte om stress var den utlösande faktorn eller om det bara var otur att det dök upp just då.

Vårdcentralen misstänkte förslitningsskada

Året var 2019. Sara fick väldigt ont i händerna. Hon trodde först att det berodde på skidåkning och att hon greppat stavarna felaktigt. Men eftersom smärtan inte försvann vände hon sig till vårdcentralen. Hon ordinerades värktabletter och rörlighetsövningar av en arbetsterapeut, i tron att det handlade om förslitning till följd av arbetet.  

– Men det var något som inte stämde. Smärtan var symmetrisk och när jag påpekade detta fick jag ta blodprover. När provsvaren kom blev jag skickad till reumatologen. Där konstaterade de att jag hade reumatoid artrit. Det gick väldigt fort alltihop – från det att jag sökte vård till att jag fick diagnosen tog det knappt två månader.

Sara blev inte särskilt förvånad över att det var en reumatisk sjukdom, då det finns i släkten. 

– Men jag fick tårar i ögonen och tänkte ”jaha, vad gör man åt det då?” 

Tog tid att hitta rätt läkemedel

Sara fick börja med läkemedel direkt, men det första hon provade mådde hon inte bra av. Hon berättar om den första tiden:

– I samma veva som jag startat min behandling skulle jag åka till Paris för att tävla i VM-kvalet i bageri. Det var en tuff tid. Jag jobbade heltid i bageriet och tränade med bagarlandslaget i Stockholm under helgerna. Jag vilade ingenting, men insåg inte då hur trött jag var.

– Väl framme i Paris gick allt fel. Jag var nervös och åt och drack dåligt. Jag fick en kollaps och hamnade på akuten, vilket gjorde att jag tvingades avbryta tävlingen, fortsätter hon. 

I efterhand känns det inte så hemskt, menar hon, även om hon beskriver sig som ”värsta tävlingsmänniskan”. Efter hemkomsten togs nya blodprover och reumatologen beslutade att avbryta den dåvarande behandlingen.

– En hel sommar passerade och jag mådde verkligen bra. Vi var uppe på Kebnekaise och jag kände inte av sjukdomen alls. Framåt hösten blev jag dock sämre igen och provade ett nytt läkemedel, som ledde till ytterligare ett byte. Det nuvarande har fungerat väldigt bra i snart ett års tid.

Fördel att inte hinna sitta ner på jobbet 

Jobbet fungerar bra trots att Saras diagnos kan innebära vissa begränsningar. Hon menar att det handlar om enkel, praktiskt anpassning som egentligen inte spelar roll för någon annan, utan bara får helheten att fungera för teamet: 

– Mina kollegor och jag har kommit överens om att jag säger till när jag behöver hjälp eller behöver byta arbetsuppgift. Under semmelperioden blir arbetet väldigt enformigt, och då får jag spritsa grädden istället för den hårda mandelmassan. 

– Jag märker att jobbet ger mig många fördelar i och med att jag är fysiskt aktiv under arbetstid. Ibland kan jag faktiskt känna mig sämre efter en helg, då jag suttit mer och inte varit lika aktiv, medger Sara.

Skippar skräpmat – prioriterar återhämtning

Sara känner sig väldigt frisk just nu. Hon delar med sig av små förändringar på hemmaplan, som att försöka äta mer fisk och vegetariskt. 

– Jag upplever att skräpmat som biff och bearnaisesås gör att jag mår sämre. Min sambo känner sig också piggare med de nya vanorna. 

Hon är noga med att prioritera det hon kallar återhämtningsdagar. 

– En sån dag innebär att jag är hemma och pysslar, går en promenad och kanske ser en film – att helt enkelt bara få vara och inte behöva prata med någon. Jag har behov av att vara själv och rensa huvudet. Det har också varit bra att flytta till hus och kunna vara ute i trädgården. Då kan jag inte tänka på så mycket annat än det jag gör här och nu – kanske rensa ogräs eller plantera något. Det blir som en slags aktiv mindfulness. 

En kronisk diagnos är inte slutet

Fotboll är en annan viktig del i Saras liv. Hon uppskattar både själva träningsformen och att det är socialt.

– Jag kan må sämre i kroppen precis efter en match, men jag känner ändå att det är värt det. Jag vill visa andra som kanske också kämpar med hälsan att ”det behöver inte bli skit bara för att man får en kronisk diagnos”. För mig tog det visserligen inte så lång tid att hitta min väg i det här. Jag förstår att det kan ta längre tid ibland. Men det är inte över för att du får en reumatisk sjukdom.